Enligt Bolagsverket finns i dag ca 480 000 aktiebolag . Enligt UC – Upplysningscentralen är 80 procent av de svenska aktiebolagen små och omsätter mindre än 10 miljoner. Endast fyra (4) procent av Sveriges över ca 329 000 aktiva aktiebolag omsätter mer än 50 miljoner kronor och snittomsättningen för Sveriges alla aktiebolag är ca 15 miljoner kronor. I klartext är det endast 13 160 aktiebolag som omsätter mer än 50 miljoner kr.
De större bolagen med över 50 miljoner i omsättning lever under samma lagstiftning som dessa småbolag (Aktiebolagslagen). Om man räknar bort bolagen som har en lägre årsomsättning och övriga kriterier som innebär att man kan välja bort revisor i bolaget, återstår det cirka 79 000 aktiebolag. Dessa bolag behöver Aktiebolagslagen som skyddar aktieägarna och ser till att kapitalkraven finns fastställda. Aktiebolagslagens alla regler är dock inte aktuell för det största flertalet av alla aktiebolag.
Även om tendensen med fler företagare varit positiv under slutet av 2000-talet krävs det en uppryckning i Sverige jämfört mot övriga små EU-länder ute i Europa. Det krävs ytterligare 58 000 företagsägare i Sverige för att nå nivån i andra länder i Europa. När man därtill ser till åldersstrukturen bland företagsägarna i Sverige så har Sverige högst åldersstruktur i Europa. Andelen av befolkningen som äger och leder ett företag i Sverige fortfarande något lägre än i jämförbara länder – skillnaden mellan Sverige och övriga nordiska länder och de små EU-länderna är ca en halv procentenhet. Skillnaden mellan övriga nordiska länder visar på att vi har 30 000 färre företagsägare i Sverige.
Tidigare forskning har konstaterat att omfattningen på entreprenörskap är positivt kopplat till om en individ känner någon som startat ett företag. Om inte barnen vill ta över familjeföretaget bör det finnas kopplingar till andra entreprenörer och de som känner dessa för att hitta köpare eller de som kan ta över verksamheten.
Det räcker inte med attityden hos befolkningen att entreprenörskap är en positiv karriärmöjlighet. Denna syn har varit positiv de senaste 10 åren. Det krävs fler incitament för att våga starta eller ta över ett företag.
I Sverige har dessutom trenden varit att hellre starta ett nytt bolag istället för att ta över ett verksamt. Orsaken till detta går det enbart att spekulera kring.
Under senaste 25 åren har 600.000 arbetstillfällen skapats i nya företag varav merparten i små företag. Om man jämför med stora företag är motsvarande siffra 200.000 arbetstillfällen. Ungefär en tredjedel av en kommuns skatteintäkter kommer från ortens småföretagare.
AVSAKNAD AV RISKTAGANDE
Inom hela Europa ser man en avsaknad av risktagande vad gäller företagande. Det finns givetvis exempel på entreprenöriella framgångar. Statistiken talar sitt tydliga språk vad gäller antalet personer som i befolkningen som är företagare och som har långt framskridna planer att starta en egen verksamhet. Det är allt färre i förhållande till den totala befolkningen. Särskilt påtagligt är detta i utvecklade ekonomier som inom EU.
Om man jämför skattelagstiftning och villkoren i företagandet mellan Europa och USA alternativt Kina finns väsentliga skillnader i förutsättningarna i att starta och driva eget och därmed också i risktagande i att starta en egen verksamhet. Inställningen och viljan att starta en egen verksamhet finns bland gemene man i Sverige men steget att starta och framförallt överleva de första 3,5 åren är desto lägre.
Tesen om att ett ekonomiskt risktagande är en avgörande faktor i beslutet att starta en egen verksamhet bekräftas av statistik kring nyföretagandet i USA. Tidigare har nyföretagandet i USA befunnit sig på högre nivåer än dagens vilka i dagsläget är i paritet med den europeiska nivån. Den ekonomiska krisen i USA har spelat en avgörande roll för hur många som i dagsläget väljer att starta en egen verksamhet.
”FRIENDS, FOOLS AND FAMILY”
Det behövs betydligt mer pengar i dag att arbeta upp ett företag med en riktig affärsmodell som genererar pengar än vad som behövdes för bara 10-20 år sedan. Historier om att entreprenören ”startat med två tomma händer” hör till historien. Det är inte praktiskt möjligt i dag.
Det är nästan uteslutande den så kallade informella riskkapitalet dvs. ”Friends, Fools and Family” som står för finansieringen av nystartade bolag som vill växa. Banker och institutionella långivare kräver säkerheter och omsättning i bolaget för att överhuvudtaget ta i ett bolag som vill låna pengar till sin utveckling och expansion.
Det är nästintill samma process och arbete att bedöma riskerna i ett mindre nystartat bolag som ett bolag som är större och funnits på marknaden i låt säga tio år. Därför är riskkapitalbolag och institutionella investerare inte intresserad av att lägga ned arbetstiden och därmed pengarna på ett mindre bolag.
STATENS INSATSER FÖR ATT STIMULERA FÖRETAGANDET OCH ÖKA NYFÖRETAGANDET
Uteslutande nästan alla politiker förstår nyttan av ett ökat nyföretagande och säger sig vilja stimulera och öka företagandet. Insatserna som initieras dock ger mycket blygsamma effekter. De är för små och marginella. Det kan röra sig om skattelättnader för forskning, starta-eget-bidrag, nystartszoner med lägre personalkostnader, ökade resurser till rådgivning i samband med företagsstart, entreprenörskap på skolschemat, såddpengar/lån till nystartade bolag genom statliga myndigheter och organisationer likt ALMI, minskning av aktiekapitalgränsen och mindre med byråkrati etc. Likaså de insatser för företagsstöd som stat och EU sätter av varje år för befintliga bolag. Alla insatser som görs av staten har marginell betydelse och är ett slöseri med skattemedel genom de system som staten ställer till sitt förfogande. Svenska staten är inte ensam i sina tillkortakommanden vad avser resultatet av de insatser som görs för att stimulera företagandet och öka nyföretagandet. Vi kan se samma klena resultat över hela Europa.
”DÖDENS DAL”
Det finns många exempel inom spelindustrin med framgångsrika svenska entreprenörer som inte kunnat utveckla sitt företagande utan ett internationellt riskkapital som trott på affärsidé och individerna bakom företaget. Exemplen är också många på entreprenörer som inte tillräckligt snabbt lyckats attrahera nödvändigt kapital utan fått ägna år av energi och aktiviteter till att hitta rätt investerare innan affärsidén och produkten lyft. Otaliga är de exempel på statligt såddkapital till många start-ups som efter den första tiden hamnat i det man kallar för ”dödens dal”. När produkten/tjänsten är utvecklad och nödvändiga insatser för marknadsintroduktion skall sättas in så finns inget investerarkapital från vare sig statliga eller privata aktörer. Incitamenten finns inte till att understödja, hjälpa eller kanalisera kapital till dessa individuella talanger. Frågan är hur skattesystemets uppbyggnad och konstruktion sätter stopp för dessa nya bolag medan andra spelregler och skattesystem skulle ge fler företag möjligheter att kunna utvecklas och skapa mervärden och arbetstillfällen. Vilka incitament och nytt regelverk behövs för att stimulera individuella talanger och entreprenörer i en ny företagsform?
STATLIGT RISKKAPITAL
De slutsatser som Magnus Henreksson drar kring att staten genom regleringar inte skall skapa möjligheter till ökat riskkapital, bygger på rejäla skattesänkningar för företag drivna av entreprenörer. Lägre skatter i onoterade bolag är inte tillräckligt för att utveckla ett tillväxtföretag! Det är sedan en annan fråga om kapitalet kommer från ändrade regler med hjälp av optioner och aktiekonvertibler skapa ett kapital från privata källor.
. Deloittes (Fast 50 listan) har pekat ut de viktigaste framgångsfaktorerna bakom deras egen snabba tillväxt. Tre av fyra svarade att staten behövs som riskvillig investerare i tidig såddfas men fastslår samtidigt att privat riskkapital är den mest avgörande finansieringen. Samtidigt säger tre av fyra intervjuade företag också att det är viktigt att avdragsmöjligheter införs för privata investeringar i nya företag. De slutsatser som dåvarande Innovationsbron drog kring undersökningen om statens roll kunde också varit att det behövs privata investeringar i ett tidigt skede i företagets utveckling. Inte nödvändigtvis att kapitalet kommer från staten.
FÖRETAGSSKATTER
Internationella jämförelser visar att Sverige har exceptionellt hård beskattning av företagande och en förhållandevis låg andel företagare. En jämförelse över skatt på ägarledda företag i 20 länder gjord av Deloitte på uppdrag av Svenskt Näringsliv, visar att Sverige beskattar dessa relativt sett hårdare än de flesta andra länder.
Det finns en missuppfattning i delar av samhällsdebatten att höga ägarskatter samt höga marginalskatter på arbete inte spelar särskilt stor roll. I själva verket visar hur olika forskningsrön och erfarenheter på att just precis dessa skatter är avgörande för inte bara drivkrafterna till, utan också möjligheterna till att starta och driva entreprenöriella företag. I praktiken är ett direkt privat ägande av företaget nu allt mindre förekommande till skillnad mot exempelvis Tyskland. För att undgå skattefällor och framtida skatteproblematik tar man redan från början till åtgärder för att motverka skattesystemets uppbyggnad och konstruktion (så var det bland annat med uppbyggnaden av Spotify).
Även talanger är högst skattekänsliga. De höga svenska skatterna minskar benägenheten till högpresterande personer att anstränga sig extra, och gör att Sverige inte är särskilt attraktivt för högpresterande arbetskraftsinvandrare. Som skattelagstiftningen nu är konstruerad gör man skillnad i skatter för högpresterande person mot en arbetskraftsinvandrad person med en högre lön. Undantagen påvisar hur galet systemet kan slå utan att se till helheten.
NY BOLAGSFORM
Nuvarande form av Aktiebolagslag trädde i kraft 2006 vilket är en anpassning till den Europeiska unionen. Anpassningen har skett sedan i början av 1900-talet. Det är ett komplext regelverk, som innehåller 32 kapitel och närmare 800 stycken paragrafer. Dessa har två huvudsyften: att skydda bolagets aktieägare och borgenärer. För små bolag där det enbart finns en ägare är stora delar av lagstiftningen irrelevant. Vad gäller borgenärer finns i dag ett system som banker och marknad hittat fram till som sätter delar av aktiebolagslagen ur spel.
GmbH
I Tyskland finns ett alternativ som heter GmbH – Gesellschaft mit beschränkter Haftung. Det behövs endast en person för att bilda ett GmbH och benämns då Ein-Mann-GmbH. GmbH utgör ett eget rättssubjekt och bolagets ansvar är avgränsat till stamkapital – motsvarande aktiekapital i Sverige – på minst 25 000 EURO. I Sverige har man gått motsatt väg. Sänkt aktiekapitalet till 50. 000 SEK. Centerpartiets ledare Annie Lööf har gått ett steg till och krävt att man i princip tar bort allt aktiekapital. Det löser inte behovet av start- och rörelsekapital.
Likt Sverige kan inte delägarna bli ansvarig för bolagets skulder däremot ansvariga mot lagen. Personliga ansvaret är strängare i Tyskland än i Sverige. I Tyskland delas bolagen in i tre grupper – litet, mellanstort och stort bolag. Kraven är olika vad avser grupperna. Kriterierna mäts vid två följande bokslut. GmbH har inte de hårda regler som finns i aktiebolagslagen, gällande bolagsstämma, styrelse och ledning. Formen med GmbH är lämpligare för mindre företag och ensamföretagare. Antalet ägare, storleken samt syftet med verksamheten är de viktigaste faktorerna vid valet av företagsform. I Sverige finns inget riktigt sådant alternativ. En ny företagsform anpassad (vad avser skatter och avdragsmöjligheter) till ensamföretagare/småföretagare med en viss maximal omsättning skulle ta bort en del av de risker som i dag existerar när man startar en ny verksamhet.
”Mini- GmbH”
En UG ( Unternehmergesellschaft även kallat “Mini-GmbH”) är ingen egen bolagsform, utan en variant ab GmbH formen. Den skall möjliggöra så att även investerare med ett litet kapital kan grunda ett kapitalbolag. Enligt den nya lagen (2008) kan ett UG grundas utan ett minimum stamkapital. Stamkapitalet får fritt väljas och ligger mellan 1- 24.999 €. Apportemissioner är inte möjligt. Vinsten i ett UG får inte delas till fullt belopp. 25 procent av vinsten måste enligt lag avsättas till dess stamkapitalet uppgår till minst 25 000€. Det finns ingen tidsmässig frist. Det tar den tid det tar. I en UG att krävs det att man upprättar en reserv som motsvarar en fjärdedel av det årliga överskottet minus det ackumulerade underskottet föregående år.
Registreringen är enkel och inte kostsam. Varje UG och GmbH måste ha en verkställande direktör. Personen har krav på sig att inte varit dömd till ekonomisk brottslighet. I Tyskland betonar man kapitalets uppbyggnad i verksamheten. UG är att starta litet med ett litet kapital men att succesivt växa till ett riktigt GmbH.
UK Limited
UG är till för att underlätta och påskynda bildandet av bolag och det underliggande motivet för öka den internationella konkurrenskraften hos den tyska GmbH. Den främsta konkurrenten i GmbH i reglerings konkurrens av bolagslagar är utan tvekan det brittiska privata aktiebolag (UK Limited). Bildligt talat kan den nya UG-formen därför ses som “Tysklands svar” till det enorma antalet brittiska Limiteds som har inrättats. Limited har varit till för att “att göra det lättare att starta och driva ett företag.” . De viktigaste reformerna i UK Limited inkluderar avskaffandet av behovet av ett företag sekreterare (Sec. 270 (1) CA 2006), förenkling av reglerna om möten, minskningar kapital, räkenskaper och rapporter och avskaffandet av förbud mot ”financial assistance”.
Skillnaden mellan ett mindre Limited och den tyska formen med UG är kravet på öppenhet med ett klargörande för kunder och allmänhet att man har att göra med ett företag som potentiellt är begåvat med mycket lite kapital. Jämför situationen i Sverige.
Kapitalkravet för Limited är ungefär lika som för ett UG. Däremot krävs inte att det skall betalas in något kapital innan man får registrera ett Limited i England. Engelsk lag tillåter inte bara kontanter utan även ”icke-kontanter” och bidrag (eller en blandning av de båda). Detta är förbjudet i för UG och “vanliga” GmbH. Det finns också ganska stora skillnader vad gäller formella krav för att bilda bolag i England jämfört med Tyskland. I England är det företagets namn och säte (§ 1), aktiekapitalet och mängden av de aktier som tas upp av de första ägarna (§ 3), och föremålet för bolagets verksamhet (§ 2). Man har begränsningen till tre standardtyper av företag (“handel med varor”, “produktion av varor” och “tjänster”). I såväl England som Tyskland krävs elektronisk form av anslutning i register. Det finns inga krav på maximalt antal aktieägare i UG eller Limited. UK Limited förvaltas av en eller flera direktörer (VD), som – i motsats till de direktörer(VD) enligt tysk rätt – kan också vara juridisk person. Det finns inga krav om beslutsfattande med protokollförda styrelsemöten i vare sig UG eller UK Limited. Beträffande vinster är engelsk lag tuffare än den tyska motsvarigheten. Vinsten som delas ut i ett UK Limited måste vara ackumulerad det vill säga en realiserad vinst och tidigare förluster undanstädade.
3:12 -regler
Svårigheten med en separat ny företagsform stavas oftast företagsskatter. Den lägre nominella beskattningen av kapitalinkomster, som har många och viktiga fördelar, medför i fåmansföretagssektorn risk för omvandling av inkomster som egentligen är arbetsinkomster till lägre beskattade utdelningsinkomster och kapitalvinster. Det balanserande motpartsförhållande som normalt råder mellan ett företag och dess arbetstagare gäller inte mellan ett företag och dess ägare som anställd. Problemet förvärras av att fåmansföretagsgruppen är utomordentligt heterogen. Där ryms allt från rena försörjningsföretag, där ägaren endast satt sitt eget arbete på bolag med ägaren som enda anställd, till stora industriföretag med hundratals och i några fall tusentals anställda. Där finns tjänsteföretag med små kapitalbehov och kapitaltunga industriföretag, liksom företag med konstant inkomstflöde och andra med långa uppbyggnadstider, kanske utan någon inkomst under sin existens förrän de avyttras.
Denna variation gör att det varit svårt att finna de rätta lösningarna på främst behovet av prevention mot omvandling av arbetsinkomst till kapitalinkomst, som passar alla företagstyper och som sammanfaller med skattelagstiftningens allmänna målsättning om rättvisa i beskattningen.
Den radikala och enkla lösningen på 3:12-problemen är naturligtvis att avskaffa den progressiva statliga inkomstskatten eller att införa ett tak på socialavgifterna vid 7,5 basbelopp, eftersom inga ytterligare förmåner erhålls på löner över detta belopp. Då skulle skillnaden mellan löne- och kapitalinkomstbeskattningen bli så liten att några starka skäl att behålla 3:12-reglerna knappast skulle finnas. Självklart går det att utforma ett skattesystem för är betydligt rättvisare än dagens med en mer homogen grupp av företagare vilket är möjligt med en ny företagsform som är inriktad på enbart småföretag. Man kan skapa andra skatteregler i en ny företagsform.